Gårdagen var en succé. Gjorde ingenting hela dagen för att ladda upp ordentligt och kom till skolan för uppvärmningsklass 16:30. Sedan var det dags för smink och hade en sista genomgång av Roberts koreografi innan showtime. 

Det här var bara en av många små studio performances som vi har under året, men av någon anledning så kändes den otroligt viktig för mig. Det är alltid enklare att uppträda för tusentals okända människor än 100 du känner. Igår var jag extra nervös för alla lärare som kollade, jag ville så gärna göra dem stolta. Min nya balettlärare skulle för första gången se mig dansa contemporary och jag ville visa henne vad jag går för på hemmaplan. Ms Era och Mr Andrei kunde tyvärr inte vara där då de skulle hålla en audition i Texas nästa dag, men tydligen såg de hela föreställningen via Skype på deras hotellrum haha. Det beskriver verkligen perfekt hur hängivna de är åt skolan och dess elever. Förvånadsvärt så kom en hel del människor, det blev knökat och vi fick ta in massa extra stolar in i sista minuten, så det var kul!

Showen började, Katies koreografi gick sådär för min del, tänkte berätta mer om mina tankar kring det en annan gång. Men det var bara att ladda om. Snabbt byte, av med tåskorna och tightsen, ut med håret och på med läppstiftet och bandanan. Paige's koreografi gick SÅÅ bra, tror aldrig någonsin att vi kört den så bra! Vilket säger en hel del eftersom att we have been killing it from the start. Publiken blev helt galna så fort vi slutat dansa! Hennes koreografi är så himla intensiv att jag kan förstå varför den är imponerande. Varje gång jag kör den får jag sånna sjuka andningsproblem bara haha, halsen blir helt torr och det känns som om jag andas genom ett sugrör. När jag flåsandes sprang ner för trappan för nästa byte så undrade jag nästan vad jag gett mig in på, att ta mig an ännu en koreografi i samma show. Samtidigt så visste jag att det inte finns någon annan koreografi jag hellre vill dansa just nu, så det var bara att köra.

Robert höll ett litet pep talk för oss i korridoren innan vi gick ut. Alltså ÅH vad taggad jag var. Älskar låten, älskar koreografin, älskar dans. Så fort musiken spelades i högtalarna tändes en eld inom mig som inte gick att släcka. Känslan var magisk och jag hade SÅÅ roligt när jag dansade. Då vet man att man är på rätt plats, när man trots all press och prestation framför allt har KUL. Applåderna var helt otroliga, vi kunde fortfarande höra dem när vi gått av och slängt oss på golvet i ren eufori backstage. Ord kan inte beskriva känslan och stunden men det är ett minne jag kommer bära med mig länge. 

För första gången sedan jag flyttade hit kände jag även att åh vad jag önskar att mamma hade kunnat vara här. Mamma och mina närmsta vänner i Sverige. Jag är ofta så självkritisk, även när jag var liten ville jag aldrig att mamma skulle komma och kolla på mina träningar, inte ens när vi hade "föräldrarvisardag". Men igår önskar jag att hon hade varit där. Jag lägger ofta alldeles för mycket fokus på vad andra tycker och tänker och låter det styra hur jag själv känner. Jag vågar ofta inte lägga ut bilder eller filmer där jag dansar för jag är inte perfekt och jag är rädd över hur folk dömer mig. För döma vet jag att de gör. Men efter insatsen igår... Det var nog en av de första gångerna jag känt mig stolt över mig själv. Jag är fortfarande inte perfekt men jag är NÖJD. Nöjd och stolt. Så fort videon är uppe ska jag visa den överallt för jag har inget att gömma. Jag vill att alla ska se oavsett vad de tycker, för jag var bra. Vi var bra.

Den här helgen lärde mig att det måste vara såhär det är att vara självsäker. Att veta att man är nöjd, oavsett vad andra tänker. Inte vara nöjd tills andra säger annat eller nöjd för att andra också är nöjda, utan nöjd för att du är nöjd. Och självsäkerhet är inte något oförskämt. Självsäkerhet är lycka.