Förra måndagen hade vi vår ballet assessment! Var sjukt nervös inför det. Just den dagen var det även extremt varmt ute, hela 19 grader out of nowhere, så studion var liksom varm och äcklig redan innan klassen började. Great. Våra assessment går till så att vi har en lektion som vanligt fast med bestämda kombinationer och övningar som vi preparerat några veckor i förväg. Så jag visste vad jag kunde förvänta mig, men ändå var jag nervös.

Sedan går Ms Corkle in i salen, en av lärarna på skolan, och vi inser att det bara är hon och vår ordinarie lärare som ska bedöma klassen. Liten lättnad. Att Ms Corkle även är väldigt exalterad över detta, såpass exalterad att hon utbrister "that was BEAUTIFUL" redan efter vår reverence (när man niger för lärare/pianist/åskådare i början av en balettklass), gjorde att lättnaden ökade. 

Jag har känt mig väldigt säker och vet att jag gör ett bra jobb vid stången, så knappt någon nervositet där. Vi fick även stå vid våra vanliga platser så jag var nöjd! Förra året placerade de ut oss efter en särskild ordning men i år fick vi stå var vi ville. Alla har sina favvoplatser i de olika salarna så det är nästan som om vi är utplacerade varje klass i alla fall haha.

Stången gick fint, dags att ta sig mot center. Där var jag som mest nervös för det är där jag känner mig osäker. Ms Era's övningar är så långsamma och med så mycket kontroll och balans att det kan antingen vara flawless eller gå helt åt skogen. Och för första gången på en vecka så kände jag att jag nailade balanserna osv, vart sååå tacksam! När vi sedan gick vidare till hoppen så var allt jag tänkte att "du klarade det, nu är det bara att ha kul". Hopp är verkligen en av mina starka sidor, förmodligen efter all konståkning när jag var liten, så där var det bara att kötta ända tills slutet.

Vi hade lite tid över i slutet av klassen så vi gjorde lite roliga övningar på diagonalen och avslutade med fouettéer i mitten. Självklart fick jag göra dem helt ensam då jag är enda vänstersnurraren haha. Nervöööst. 

Jag har nog aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv som efter den klassen. Så fort det var över så var jag nära att gråta, det var helt sjukt. Ni vet, när man har varit spänd över något så länge och helt plötsligt bara... Släpper det. Så kändes det, allt bara släpptes. Jag vart helt sjukt, hade lätt kunnat gå hem och sova för att vakna upp nästa dag haha, det kändes som om jag hade gjort slut på all energi för hela dagen. Men åh vad glad jag var att det gick så bra!

Dagen efter hade vi Ms Corkle på balettklassen och under första övningen gick hon fram till mig för att säga vilket bra jobb jag gjorde igår och hur vackert jag dansade. I den stunden betydde det verkligen allt, jag vart så utmattad den tisdagmorgonen att jag inte visste hur jag skulle orka med, men det gav mig energi för resten av dagen innan vi äntligen fick ledigt för thanksgiving.