http://hellorebecka.blogg.se

Igår vaknade jag upp till min första lovdag, insåg att jag missat våffeldagen, fick världens cravings för våfflor, gick ner till mataffären tvärs över gatan (iklädd pyjamas oops), köpte ingredienserna som saknades och gjorde våfflor. För övrigt så är det en ganska standard lördagsmorgon, att springa ner till mataffären i pyjamasen ehe. Kalla mig fashionista. Eller latmask. Men anyway, våfflorna var goda! Gjorde cirka ingenting på resten av hela dagen tjoho för produktivitet. Men jag tillät mig själv att ha en sån latdag under lovet och det kan man lugnt säga att jag hade. Resten blir till äventyr!

För min del känns det inte riktigt som om det är lov. Många åker hem, andra har familjer som hälsar på, men jag... Jag har inga planer. Några av mina närmsta vänner stannar också i stan under lovet så vi ska se till att göra lite saker vi annars inte har tid för. Gå till botaniska trädgården. Kolla in olika konstgallerier och museum. Vi ska även ta en Gaga workshop (gaga är en teknik från Israel) tillsammans på Mark Morris Dance Center, fett tagg. Själv fick jag även möjligheten att gratis ta några dagars workshop med ett modernt kompani från Indien som skall vara på Joffrey under lovet. Så det ska bli spännande. Skall även försöka se till att planera cirka resten av mitt liv under dessa dagar, ehe. Alla frågar mig hela tiden var jag ska ta vägen efter att terminen är slut och jag börjar panikartat undra samma sak. Får berätta mina tankar kring det en annan gång för nu ska jag strax springa iväg och träffa Rachel! 

Ska även försöka uppdatera bloggisen lite mer under lovet woho. 

Efter vårt första rep med boysen för Gerald Arpino's Birthday Variations.

Veckan har varit väldigt tuff. Som jag nämnde i förra inlägget så kom en del av castingen upp förra fredagen. Mosley castade 13 killar (varav hälften kommer vara cuttade innan föreställningarna då deras work ethic är kass) och 16 tjejer. Jag letar efter mitt namn, ser det längst ned på listan och läser med stora bokstäver UNDERSTUDY efteråt. Fick en liten klump i magen. Kollar på de andra namnen och känner förvirring. Mosley kan vara lite speciell när han arbetar, han tycker om att se människor som små projekt och kan därför välja att arbeta med vissa för att de ska utmanas och utvecklas som dansare. Han tycker exempelvis om att välja de som är starka klassiska dansare men inte kan röra sig modernt lika naturligt, istället för att nödvändigtvis välja de som faktiskt kan dansa modernt. Så det kan vara en anledning till att han inte valde mig. Men det suger ändå. Det suger att det här är mitt element, men ändå blev jag inte vald. Det suger. Någonting måste jag ju ha gjort för att han ska vilja jobba med mig igen, annars hade jag inte varit på listan över huvud taget, men vad gjorde att det inte räckte hela vägen? Jag ser de andra namnen och vet att jag är starkare inom just det här än flera av dem, så vad är tanken bakom? Han är en smart koreograf och gör allting med intention, så vad var poängen med det här? Det är ju inte så att jag kommer få en stor roll i Svansjön och därför inte får det här, i så fall hade jag inte ens varit en understudy för jag kommer ändå lägga ner lika mycket tid i hans repetitioner som det är nu. När jag kollar på listan så ser jag att alla han valde, förutom två av killarna, är personer han aldrig jobbat med innan. Kanske ville han testa något helt nytt och i så fall är det något positivt att han ändå vill att jag ska vara med på ett hörn när han cuttade resten av dansarna från hans koreografi förra året... Jag vet att han litar på mig till 100% och han vet att jag är extremt snabb på att plocka upp koreografi och har en bra känsla för detaljer, och som understudy förväntas jag att lära mig ALLAS platser i hela koreografin och kunna hoppa in var som helst när som helst, så han kanske såg mig som den enda han kan lita på att klara av den uppgiften. Men om han i så fall litar på mig såå mycket, varför ville han inte ha mig in the first place?!

It's killing me. Jag kan spekulera hur mycket som helst och jag HAR spekulerat hur mycket som helst, men jag kommer ändå inte få något svar. Varenda anledning jag tänker på har ett motargument. Jag önskar att jag bara kunde fråga, men jag känner honom för väl för att göra det. Hans reaktion hade varit "jaha, är du missnöjd över att vara understudy? ok hejdå, jag behöver inte dig", för det sista man kan göra i dansvärlden är att placera sig själv för högt. Always take your art seriously, never take yourself too seriously. Det är bara att bita ihop.

Den dagen kom så många fram till mig och sa att de inte fattar varför jag har den positionen. Att det är orättvist. De var stöttande och det hjälpte. Även personer jag inte är väldigt nära med sa något och det betyder mycket. Min första tanke när jag såg castingen var tänk om jag inte är lika bra på det här som jag trodde att jag var...jag trodde jag garanterat var bättre än åtminstone hälften av de namnen, tänk om jag i verkligheten inte är det...och om jag inte är tillräckligt bra på det här, som är min starka sida, så är det ju kört? Det var väldigt discouraging. Men när jag hör från andra än mig själv att denna casting var baserat på annat än färdighet..då känns det bättre.

I tisdags gick jag, Rachel, addison och Jonny för att se en liten föreställning som visade sig vara urkass! Okej, ska kanske inte säga urkass, dansarna var på många sätt imponerande men alltså koreografen....... Det var en annan story det. Gick inte riktigt hem för oss! 

Efter det så åkte vi frusna och snöiga hem till Jonny där han lagade värsta familjemiddagen medan parker desperat sprang runt och frågade om fashionråd inför sin dejt. Eller ah, Jonny började laga värsta familjemiddagen tills han blev alldeles för distraherad med att visa oss roliga vines, och Addison tog över. Det beskriver verkligen deras relation helt perfekt haha. 

Hade en grym balettklass igår med Ms Marina, följt av rep inför Svansjön med Ms Gaiane samt rep inför Birthday Variations med Ms Duffy. De är nämligen två av sakerna som står på listan inför vårföreställningen!! Vi övar just nu på four little swans (koordination och kondition, jisses) samt big swans. Castingen för det är ganska obvious för vissa personer eftersom att de inte direkt kommer placera den längsta i klassen som little swan, men då jag är lite i ett mellanläge så har jag fått göra båda. Men mest big swan, vilket jag föredrar... I Ms Duffy's rep klass lärde vi oss codan till the Birthday Variation, ett verk av Arpino, och alltså tjenare vad förvirrande med räkningar. Det är liksom inte jämnt nånstans! Jag gjorde exempelvis en manege som började efter en sjua, går in på en fyra och sedan börjar om som en nia. Ba okej, vad hände med att hålla sig till en time signature i taget tack! Men på något mirakulöst sätt så nailade jag och Libby det på första försöket?! Ms Duffy vart helt chockad och ba.... Go ahead, five each other a high five. And we did :))

Imorgon kommer även förmodligen castingen för Mosley's koreografi upp, vilket är den tredje delen som åk 4 gör i vårföreställningen. Det är samma snubbe som koreograferade för åk 2 förra terminen, då jag fick ett jättestort solo i sista minuten. I år hade vi istället en audition för åk 3, 4 och skolans alla killar, vilket jag tycker är bra, men nervöst... Jag gjorde inte lika bra som jag hade kunnat på auditionen, men han är vår lärare 2 gånger i veckan i år så egentligen fattar jag inte ens varför vi hade en audition då han redan känner oss och säkert vet vilka han vill jobba med. Jag vill såååå gärna få en roll i den här koreografin. Det kommer bli ballt. Ryktena säger att han letar efter 5 par och att det ska bli modern partnering. Vill så gärna så gärna så gärna. Hans verk är nämligen det enda contemporary vi gör i föreställningen, både birthday variations och swan lake är klassiskt! Så det hade sugit om jag inte fick göra något modernt då det är min starka sida... Hade blivit så besviken. Jag försöker att inte tänka så, men det är svårt att inte göra det. Speciellt när han tyckte om mig så mycket förra året, väljer han mig inte igen så måste jag ha gjort honom besviken någonstans på vägen... Usch, ska försöka att inte överanalysera. Ta det som det kommer. Men det är så svårt.

Gårdagen var en succé. Gjorde ingenting hela dagen för att ladda upp ordentligt och kom till skolan för uppvärmningsklass 16:30. Sedan var det dags för smink och hade en sista genomgång av Roberts koreografi innan showtime. 

Det här var bara en av många små studio performances som vi har under året, men av någon anledning så kändes den otroligt viktig för mig. Det är alltid enklare att uppträda för tusentals okända människor än 100 du känner. Igår var jag extra nervös för alla lärare som kollade, jag ville så gärna göra dem stolta. Min nya balettlärare skulle för första gången se mig dansa contemporary och jag ville visa henne vad jag går för på hemmaplan. Ms Era och Mr Andrei kunde tyvärr inte vara där då de skulle hålla en audition i Texas nästa dag, men tydligen såg de hela föreställningen via Skype på deras hotellrum haha. Det beskriver verkligen perfekt hur hängivna de är åt skolan och dess elever. Förvånadsvärt så kom en hel del människor, det blev knökat och vi fick ta in massa extra stolar in i sista minuten, så det var kul!

Showen började, Katies koreografi gick sådär för min del, tänkte berätta mer om mina tankar kring det en annan gång. Men det var bara att ladda om. Snabbt byte, av med tåskorna och tightsen, ut med håret och på med läppstiftet och bandanan. Paige's koreografi gick SÅÅ bra, tror aldrig någonsin att vi kört den så bra! Vilket säger en hel del eftersom att we have been killing it from the start. Publiken blev helt galna så fort vi slutat dansa! Hennes koreografi är så himla intensiv att jag kan förstå varför den är imponerande. Varje gång jag kör den får jag sånna sjuka andningsproblem bara haha, halsen blir helt torr och det känns som om jag andas genom ett sugrör. När jag flåsandes sprang ner för trappan för nästa byte så undrade jag nästan vad jag gett mig in på, att ta mig an ännu en koreografi i samma show. Samtidigt så visste jag att det inte finns någon annan koreografi jag hellre vill dansa just nu, så det var bara att köra.

Robert höll ett litet pep talk för oss i korridoren innan vi gick ut. Alltså ÅH vad taggad jag var. Älskar låten, älskar koreografin, älskar dans. Så fort musiken spelades i högtalarna tändes en eld inom mig som inte gick att släcka. Känslan var magisk och jag hade SÅÅ roligt när jag dansade. Då vet man att man är på rätt plats, när man trots all press och prestation framför allt har KUL. Applåderna var helt otroliga, vi kunde fortfarande höra dem när vi gått av och slängt oss på golvet i ren eufori backstage. Ord kan inte beskriva känslan och stunden men det är ett minne jag kommer bära med mig länge. 

För första gången sedan jag flyttade hit kände jag även att åh vad jag önskar att mamma hade kunnat vara här. Mamma och mina närmsta vänner i Sverige. Jag är ofta så självkritisk, även när jag var liten ville jag aldrig att mamma skulle komma och kolla på mina träningar, inte ens när vi hade "föräldrarvisardag". Men igår önskar jag att hon hade varit där. Jag lägger ofta alldeles för mycket fokus på vad andra tycker och tänker och låter det styra hur jag själv känner. Jag vågar ofta inte lägga ut bilder eller filmer där jag dansar för jag är inte perfekt och jag är rädd över hur folk dömer mig. För döma vet jag att de gör. Men efter insatsen igår... Det var nog en av de första gångerna jag känt mig stolt över mig själv. Jag är fortfarande inte perfekt men jag är NÖJD. Nöjd och stolt. Så fort videon är uppe ska jag visa den överallt för jag har inget att gömma. Jag vill att alla ska se oavsett vad de tycker, för jag var bra. Vi var bra.

Den här helgen lärde mig att det måste vara såhär det är att vara självsäker. Att veta att man är nöjd, oavsett vad andra tänker. Inte vara nöjd tills andra säger annat eller nöjd för att andra också är nöjda, utan nöjd för att du är nöjd. Och självsäkerhet är inte något oförskämt. Självsäkerhet är lycka. 

Edit: sorry för att jag skrev typ en hel bok. Jag antar att det är såhär det ser ut att dyka in i min hjärna. 

Under våra performance studies lektioner denna terminen har vi hittills jobbat på våra student choreographies, precis som förra året, och imorgon är det dags för föreställningen!! Basically vad det innebär är att vi elever själva får koreografera något om vi vill, välja våra dansare och sätta ihop ett stycke under ca 2 månaders tid.

I år fanns lite mer regler än förra året, tex att man max fick vara inblandad i två koreografier, vilket gjorde att jag fick säga nej till typ 5 pers vilket var lite surt... Speciellt när min kompis Robert frågade mig om jag ville dansa i hans koreografi typ 5 minuter efter att jag sagt ja till stycke nr 2. Så jag var all set for Katie's piece som är contemporary balett och partnering på tå, samt Paiges som var en succé förra året men i år är mer inriktad mot fierce contemporary/jazz.

Paige är alltid super sassy, vet precis vad hon vill ha och går rakt på sak så repetitionerna gick toppen. Vi fick mycket gjort snabbt och hennes koreografi är alltid awesome. I Katies repetitioner gick det betydligt segare, dansarna var inte lika disciplinerade och hon hade inte alls en klar vision av vad hon ville så det har varit en hot mess express, men jag antar att det är sådant man måste lära sig att hantera också. Jag var helt säker på att hon skulle ta ut sin koreografi ur showen när vi hade vår run through förra veckan för att det var så dåligt men hon är bara för envis och stolt för att ge upp... Hon inser inte att det har gått såpass långt att hon försöker rädda en dålig koreografi istället för att skapa något bra. Roberts koreografi var den bästa och mest imponerande i hela showen och han fortsatte plåga mig med orden att jag hade kunnat vara i hans istället för Katies haha...

Så börjar dramat. En tjej i vårt ungdomskompani bestämde sig en dag för att vara alldeles för självisk och hoppa ur kompaniet trots att hon har skrivit kontrakt med dem tills augusti. Hon bara mailar i tisdags att hon inte kommer tillbaka, trots att kompaniet skulle ut på tour IDAG. Allt blir kaos eftersom att en av koreografierna i deras repertoar är Serenade av George Balanchine (han som typ anses vara grundaren av amerikansk klassisk baleyt och har en hel teknik namngiven efter sig). För att ens få visa upp någon av hans koreografier så måste man vara från the Balanchine Trust, vilket är en big deal att vara en del av, och koreografierna MÅSTE vara EXAKT som George Balanchine koreograferade dem. Så när en tjej hoppar ut och reserven är skadad så är det inte bara att köra utan den personen, det är liksom "olagligt" i dansvärlden om man får säga så. Så vad som händer är att de plockar en tjej från åk 4 som är tekniskt stark, smart och kroppsmässigt matchar kompaniet, och säger att hon skall lära sig hela Serenade på 3 dagar för att sedan gå på tour i en vecka med personer hon inte ens känner. Detta innebar även att tjejen kommer vara borta under vår student choreography workshop som vi förberett i två månader. Som tur var så var hon bara med i en koreografi men..... Det var Roberts. Och I felt soooo bad för han är liksom personen som inte alltid kan hålla sig 100% fokuserad och oftast porträtterar sig som "klassclownen" för att det oftast är the easy way out för honom. Men när det kom till just det hör projektet.... så gav han allt. Han har verkligen lagt ner hjärta och själ i den här koreografin, allt var så otroligt genomtänkt med formationer och rörelser och musiken och hela köret. Och så bara tas allt ifrån honom inom loppet av några minuter när en av hans dansare inte längre får vara med. Jag satt i salen när han drog ihop alla sina dansare för en Emergency rehearsal och försökte få det att funka med en dansare mindre men det enda han sa hela tiden var "nooo they messed with my vision...". Jag önskar verkligen att det hade hänt vilken koreografi som helst, förutom Roberts. Han förtjänade sååå mycket bättre. 

Men när jag vaknar onsdag morgon så ser jag att jag har ett långt meddelande från Robert där han frågar om jag kan lära mig den tjejens roll för han kan inte få det att funka utan henne. Det var ingen tvekan på vad jag skulle svara, dels för att jag verkligen tycker om hans koreografi och sååå gärna vill vara med i den, men även för att jag skulle göra vad som helst för att hjälpa honom i den här situationen om jag kunde. Men det skulle innebära att jag behövde lära mig 4 minuters koreografi på 2 dagar innan vi visar upp det för alla lärare. 4 minuters väldigt specifik koreografi. Jag vart lite nervös men svarade att om han tror att jag kan klara av det så kör jag på. Vi började repa samma dag, stegen fastnade i huvudet efter ca en halvtimme och innan jag gick hem den dagen så kunde jag köra igenom allt utan att tappa bort mig. Men det var fortfarande vid det stadiet att jag behövde tänka "vad händer next" under tiden jag dansade, vilket helt klart tär på the performance quality när det inte kommer naturligt. Vid sidan av satt folk och viskade om varför jag lärde mig koreografin och tydligen så snackade även några skit om att jag skulle hoppa in, sa saker om att jag aldrig skulle klara av det, några som redan var i koreografin var sura över att jag skulle hoppa in sådär tre dar innan showtime och ha en större roll än dem och jag vet inte vad... Fattar inte hur det kan bli såå mycket drama och skitsnack över en sån liten grej som helt och hållet är koreografens val. Men jag hade ingen tid att reflektera över det för om jag skulle prove them wrong och visa hur mycket de underskattar mig när de säger sånna saker så kan jag inte lägga mitt fokus på vad de säger och tänker, utan istället på min egen prestation. 

Lyssnade på musiken non stop. Gick konstant igenom stegen i huvudet. Körde igenom hela dansen så fort vi hade rast och en ledig studio. Jag hade så mycket att leva upp till. Dels för att personen jag skulle ersätta är typ den bästa dansaren på skolan (annars skulle kompaniet inte valt att plocka henne liksom), men även för att jag nu skulle dansa brevid flera andra av de starkaste dansarna i skolan, med en koreografi som de filat på i två månader medan jag bara kunnat den i två dagar. Jag ville inte att folk skulle kolla på mig och säga "jo men hon lärde ju sig den här koreografin på bara två dagar, hon dansade bra med tanke på omständigheterna". Jag ville att jag skulle se minst lika bra ut som alla andra. Jag ville inte göra Robert besviken.

Så idag var det dags. The last run through innan föreställningen imorgon. Roberts koreografi är the closing number so better nail it. Katies piece gick okej och jag känner att jag kan göra ett bra jobb som dansare trots att koreografin suger. Paige's piece är ett power nummer som inte gick lika bra som vanligt för min del, men jag vet att det bara är för att jag varit distraherad med Roberts och jag kommer göra bättre ifrån mig imorgon. Så var det dags.... Jag går igenom allting och lyssnar på musiken in i sista minuten. Robert hittar mig och ger mig ett litet pep talk innan vi skulle köra, det betydde verkligen mycket för mig att få höra innan vi skulle gå ut. Alla elever på skolan hade hört om dramat, vad som hänt och hur jag var tvungen att hoppa in, så alla var uppe i salen för att se hur det slutat. Antingen för att döma eller stötta. När jag gick ut vart jag nervös och tänkte ba aaahhh tänk om allt ligger i mitt korttidsminne och ba försvinner när jag är mitt uppe i att dansa.... Men samtidigt så insåg jag att om jag ska leva upp till de andra dansarnas standard och ännu högre så kan jag inte tänka så. Vid det här stadiet måste jag bara KÖRA för det finns ingen chans att ha utstrålning om de tankarna finns i mitt huvud. 

Så det gjorde jag. Jag står i startpositionen mitt emot Margot och hon gav mig en lugnande blick som betydde "you got this". Och jag körde. Så fort jag klarat av första sektionen felfritt kände jag mig så mycket lugnare och framför allt självsäker. Så när Jonny och jag gick ut för att göra vår partnering del....så släppte ALLT och vi bara DANSADE. Det var helt sjukt, vi var både så inne i koreografin och karaktären att intensiteten var påtaglig. Vid det här stadiet började jag även kunna känna av publiken och insåg att de var med mig då jag hörde mitt namn ropas några gånger, en del visslingar och "yeessss" i äkta dansanda. Det var så sjuuukt peppande att det brought on mitt showface like never before och I was LIVING hela resten av dansen igenom. Nailed it. Och jag var såååå glad. Det var helt sjukt. Sån enorm dansglädje och känsla av accomplishment. Vi gjorde det. Jag gjorde det. Jag fick så mycket kärlek från alla håll och kanter att jag typ inte visste var jag skulle ta vägen. Allt jag kan tänka just nu är tack Robert för att du ser det bästa i mig och är tillräckligt galen att lita på mig och tro att jag kan få ihop det under såpass kort tid. Tack för möjligheten att dansa i en sån fantastisk koreografi och tack för dansglädjen. Jag har inte haft såhär roligt under ett nummer på otroligt länge. Det här var ren dansglädje. Let's kill it again tomorrow.

Jag började precis känna att åk 4 kanske inte var så illa som jag trott. Även om de var tävlingsinriktade så var mina nya klasskompisar välkomnande, vissa av dem till och med kramade om oss och gratulerade att vi blivit uppflyttade vår första dag i klassen, något jag inte ALLS förväntade mig. 

Men så idag... Blev jag påmind om varför jag vart så nervös över att gå in i just den här klassen. Det är så många starka och självsäkra personligheter, så när de korsar varandra blir det inte bara en kollision, utan ett helt bombnedslag. Typ atombombnedslag. 

Under balettklassen idag hände något, vilket skapade den värsta tension i ett rum som jag någonsin upplevt. Ingen sa ett enda ord hela resten av lektionen. Folk knappt ens kollade på varandra och hälften kokade inombords i tystnad. Jag ville bara att lektionen skulle ta slut så att jag kunde gå ut och andas in annat än hat. But little did I know att det var just efter lektionen som allt skulle gå loss. Folk började skrika på varandra. Personliga anklagelser hit och dit, påhopp om både det ena och det andra. Alla vänder sig speciellt mot en person så att denne är fylld i tårar hela nästa lektion. 

Själv fällde jag några tårar efter den lektionen, vilket är väldigt olikt mig. Jag är alltid stark och håller känslor utanför danssalen, för så fort du visar dig lite svag kan du bli trampad på hit och dit och det är det helt enkelt inte värt. Jag insåg att vad som hände är saker som pågått ett tag även innan jag var en del av klassen och att det inte har med mig att göra egentligen, så helt ärligt vet jag inte varför jag reagerade som jag gjorde. Jag antar att det var ren chock och kanske till och med lite rädsla över hela situationen. Rädsla över att det var jag som gjort fel, rädsla över att det var mig alla skulle sitta och prata skit om över lunchrasten som väntade. Rädsla över att jag kommit in i en ny klass och lyckats bli hatad redan efter andra veckan. Hjälplöshet över att inte veta och inte kunna påverka. Förvirring över om jag ens vill veta och kunna påverka.

Jag vet inte vad som händer nu. Jag vet inte om det är positivt att vi nu har en helg borta från allt eller om det hade vart bättre att fortsätta med klasser några dagar till för att få bort spänningen. Jag bara hoppas att alla är okej och att något liknande inte händer igen, men tyvärr finns det en känsla inuti mig som säger att det nog är för mycket att önska...

Usch, dansdrama. Det enda jag vet är att jag ska försöka hålla mig i utkanten så mycket som möjligt. Jag är så tacksam över att min närmsta kompis Rachel från åk 3 blev uppflyttad tillsammans med mig för jag vet inte hur jag skulle hantera situationen utan henne. Dags att sova och samla nya krafter.

JAG ÄR UPPFLYTTAD TILL ÅRSKURS FYRA!

Aaahhh! Hade igår mitt möte med Ms Era eftersom att första terminen är slut efter den här veckan. Jag vart riktigt förvånad! I ett skolmöte för bara en vecka sedan sa hon att hon inte skulle flytta någon i årskurs 2 till åk 4 (tekniskt sett räknas jag som en årskurs 2, som tränar med årskurs 3, eftersom att det bara är mitt andra år på skolan) så jag förväntade mig inte alls att bli uppflyttad, även om jag kan se att det är en rättvis bedömning dansmässigt. 

Minns ni hur jag i början av året hade olika delmål som jag tänkte hålla för mig själv? Att bli uppflyttad var ett av dem. Det kanske låter kaxigt men jag såg att möjligheten fanns och tyckte det skulle vara ganska ballt att gå en termin i varje årskurs så varför inte, tänkte jag. Och nu är jag här, jag klarade det!

Lite nervöst är det dock. Alla i åk 4 känns extremt seriösa och tävlingsinriktade. De är inte lika illa som förra året men asså... Jag intar krigszonen. No joke. Fingers crossed för att jag mentalt är tillräckligt stark. Som tur är så kommer en av mina bästa vänner Rachel att flyttas upp med mig! Är såå tacksam över att ha henne vid min sida. Tillsammans kan vi klara av det.

Så den åttonde januari fyllde jag tjugo år! Lite blandade känslor. Tonårslivet är officiellt bakom mig och det är nu jag ska vara mogen och redo för livet. Min födelsedag var mycket fin, mamma var här och dagen innan åt vi middag på vår favoritrestaurang, Josie's på Upper West Side. Hon följde med mig till skolan och kollade på Ms Corkle's balettklass och under håltimman efteråt introducerade jag henne för bästa testället, David's Tea, innan hon åkte mot flygplatsen. Jag blev överraskad av sång, kramar och paket från mina vänner och jag kände mig faktiskt rakt igenom lycklig. 20 kanske inte är så illa trots allt.

Efter skolan åkte jag och Deanna till det svenska cafét fika för att ah, fika och fira och catcha upp lite. Killarna som jobbade var så gulliga och gav oss gratis tryfflar när de fick reda på att jag fyllde år haha. 

Skolan har varit i full gång och benen har gjort SÅ ONT av träningsvärk. Trodde inte att tre veckor kunde göra så mycket för den lilla kroppen, jag som ändå höll igång lite. Snön har fallit och vi har påbörjat projektet Student Choreographies som ska presenteras 28 februari. Det är precis vad det låter som, skolans elever får själva koreografera danser och välja dansare osv till deras piece så det jobbar vi på nu. Funderade på att koreografera i år men kände att det skulle bli alldeles för stort ansvar med tanke på att min auditionsäsong är samtidigt, vilket är stressigt nog. Jag blev tillfrågad att vara i 7 olika danser men vi får bara vara med i två, så nu är jag i Katie's och Paige's. Båda går i min klass men Katies koreografi är contemporary och partnering i tåskor medan Paiges är mer sassy jazz/contemporary. Det är kul och utmanande att få vara en del av två så olika danser.

Snökaos 

kaffepaus på O'Cafe, mysigaste stället.

Förra helgen sa jag även hejdå till en av mina bästa vänner i USA. Vi bodde tillsammans på studentboendet förra året och han har pluggat på NYU i ett år så nu var det dags för honom att åka hem till Brasilien igen. Att säga hejdå var faktiskt fett mycket jobbigare än jag trodde det skulle bli men bortsett från det så hade vi alla en trevlig kväll.

Mer uppdatering kommer! Ska nu över till några kompisar för lite glassterapi och snack. Precis vad jag behöver :) kram!

På söndagen så visade jag henne runt i ett av mina favvoområden, nämligen Dumbo och Brooklyn Heights. Det är ett sånt område som är så fantastiskt vackert till och med på en gråregnig dag. Regnet lägger lite charm över det hela liksom.

Gick sedan och handlade mat och lagade mat för veckan. Känns konstigt att komma tillbaks till vardagsrutinerna. Sedan kom Kaitilin över för att hämta hennes katt Jackson som jag passat. Såå gullig men livlig katt verkligen.

Känner redan nu hur mycket träningsvärk jag kommer ha imorgon, tjeeenare alltså. Men det är gött att vara tillbaka.

Jag tänkte ju vara såå duktig med bloggningen under lovet men riktigt så blev det inte riktigt ehe. Sorryyyyy!! Men min kompis Jennifer fick för sig att boka sista minuten biljetter till New York och helt plötsligt blev livet lite mer upptaget! Men nej jag klagar inte, har verkligen haft livets vecka.

Jennifer har ju aldrig varit i New York innan så vi såg till att göra alla möjliga turistiga saker i hela världen! Okej, nu ska jag inte ljuga, vi stannade i New York. (Där var jag allt rolig vaaaaa)

Men anyways, första kvällen gick vi runt i Dumbo, Brooklyn Bridge Park, Brooklyn Heights Promenade, vandrade över Brooklyn Bridge och såg en helt fantastisk solnedgång över staden, handlade mat för veckan på the one and only Trader Joe's och tjötade ikapp allt som hänt det senaste. 

Dag nr 2 körde vi på flera timmars shopping i SOHO, upptäckte chinatown, hamnade till oplanerat i romantiska little italy, letade forever efter en jamba juice och drack livets smoothie, spanade in julgranen på Rockefeller center (läs: höll på att dö av klaustrofobi bland turister), gick förbi Radio City Music Hall, besökte M&M world och Hershey's och upplevde nattljusen vid Times Square innan dagen slutade med ännu lite mer shopping. (JA, det där var EN dag)

Det här var ett ORDENTLIGT inlägg haha, så det är det här jag hållt på med det senaste! Pusssss

Helt ärligt så börjar jag få lite ångest över att spendera jul ensam, trodde inte alls att det skulle slå mig, men det har det verkligen gjort. Tror att tanken på att vara ensam kom nu, när alla mina kompisar faktiskt lämnade NY för att åka hem till sina familjer över julen. Den var inte riktigt verklig innan. Men den här veckan är iaf mina vänner från ABT varit här (de har sin sista show ikväll) och framför allt min bästa vän Deanna var kvar i NY för att jobba lite extra innan hon åker hem. Så jag och Deanna bestämde oss för att gå ut på äventyr den här veckan, tjoho! Göra massa saker vi annars inte har tid för!

Motsvarigheten till NK's julpyntning?

Gick förbi Grand Central Station eftersom att Deanna aldrig varit där (!!!) innan vi åkte hem till mig och hade en mysig sleepover!
Vaknade upp på morgonen och begav oss mot... Busshållplatsen! Kanske inte en jättebig deal tänker ni, men faktiskt så har jag aldrig tidigare åkt buss i NY. Helt ärligt så är jag lite rädd för bussarna i NY haha, känns inte normalt att åka annat än tunnelbana eller taxi. Men vi tog bussen! För att bege oss mot...

And she's loving it.

Ett av de inköpta ljusen.

Det har helt enkelt varit bra dagar, får se vad jag ska göra mig till nu när hon lämnar!

Jag firade thanksgiving hos henne förra året också, men då stannade jag heeela helgen vilket jag inte kunde göra i år då min sambo (HAHA vad roligt det låter för mig att säga sambo) flög hem till Michigan och lämnade katten med mig. Men jag kom dit onsdag kväll och åkte hem fredag eftermiddag, vilket var alldeles lagom! När jag kom dit så snöade det MASSOR vilket gjorde mig astaggad!!! Det snöade i New York den morgonen också när jag vaknade upp i min kompis lägenhet och vi typ hoppade upp och ner som små barn när vi såg snön haha. Dock så stannar inte direkt snön på marken i New York men på landet i Jersey....!!!! Det var grejer det. 

Så på kvällen åkte vi pulka!! De hade inga backar i området så på landet kör man traktor i hagen med en pulka bakom istället. Tjenare vad roligt det var! Fick även köra traktor för första gången och jag ba eeehhhh ni vet om att jag inte har körkort vah?? Trodde jag skulle dö typ.

Nästa morgon så kollade vi på Macy's Thanksgiving Day Parade. Så sjukt fett! Alla Broadwaynummer och hela köret. Hade velat vara där in person och se det men nja, det är nog alldeles för mycket folk och hetsigt för att faktiskt njuta av det. Folk köar liksom redan dagen innan, så tvn fick duga. Släkten började komma över och sedan var det dags för den stora middagen! Massa konstiga saker på bordet, men jag höll mig mest till potatismoset, grönsakerna och kalkonen. Kändes väldigt svenskt helt plötsligt, om man bara bytt ut kalkonen mot typ köttbullar haha. Men det var gott! Till efterrätt blev det sweet potato pie vilket jag tycker är ett väldigt underligt fenomen. VARFÖR i hela fridens namn stoppar man POTATIS i en pajbotten, sötsur den och lägger marschmallows på??? Something I will never understand.

Senare åkte vi ut på Black Friday shopping! Efter thanksgiving så är alla butiker öppna under natten och man går och midnattsshoppar typ, askul! Pank student shoppade inte loss direkt men jag hittade en urmysig stickad tröja för bara 10 dollar så jag var nöjd. Dagen slutade med pannkaksfrukost på en diner.

De senaste veckorna har varit så hektiska att jag inte vet vad! Idag är min första lediga dag på tre veckor och hjälp vad jag njuter. 

Sista föreställningen var igår så nu är jag officiellt på jullov! GÖTT säger jag bara. I år så bestämde jag mig för att stanna här över jul, dels för att jag betalar hyra och hela köret för december i alla fall och flygbiljett är så extremt dyrt såå... Men även för att jag helt enkelt trivs SÅ bra här borta att jag inte vill hem. Det låter så mycket hemskare än vad det är, men jag säger det verkligen med lycka. Lovar.

Förra året minns jag vilken stress det var under Nötknäpparen och samtidigt ville jag få uppleva New York i juletider men fick inte riktigt chansen då jag flög hem direkt efter. Men i år så!! Är extremt taggad över att bara få NJUTA av staden som jag dag ut och dag in rusar igenom utan att egentligen uppskatta. Jag är lite nervös över att det kommer vara ensamt här i staden eftersom att nästan alla mina vänner åker hem över jul, men samtidigt så tycker jag väldigt mycket om att vara ensam. Så länge som det inte blir för mycket. Men min bästa kompis är i stan ytterligare en vecka så vi ska ut på ÄVENTYR tillsammans och aaahhh vad taggad jag är! Plus att min mamma kommer i början av januari! Så det här blir perfekt. Jag har verkligen inte kunnat fokusera på livet efter Nötknäpparen för all min kraft och energi har inte räckt åt det så noll planer och spontanitet är mitt motto för tillfället.

Har såklart även tänkt att uppdatera er om vad som pågått under de senaste veckorna, men det är alldeles för mycket för ett inlägg såå mer kommer! Puss!

Förra måndagen hade vi vår ballet assessment! Var sjukt nervös inför det. Just den dagen var det även extremt varmt ute, hela 19 grader out of nowhere, så studion var liksom varm och äcklig redan innan klassen började. Great. Våra assessment går till så att vi har en lektion som vanligt fast med bestämda kombinationer och övningar som vi preparerat några veckor i förväg. Så jag visste vad jag kunde förvänta mig, men ändå var jag nervös.

Sedan går Ms Corkle in i salen, en av lärarna på skolan, och vi inser att det bara är hon och vår ordinarie lärare som ska bedöma klassen. Liten lättnad. Att Ms Corkle även är väldigt exalterad över detta, såpass exalterad att hon utbrister "that was BEAUTIFUL" redan efter vår reverence (när man niger för lärare/pianist/åskådare i början av en balettklass), gjorde att lättnaden ökade. 

Jag har känt mig väldigt säker och vet att jag gör ett bra jobb vid stången, så knappt någon nervositet där. Vi fick även stå vid våra vanliga platser så jag var nöjd! Förra året placerade de ut oss efter en särskild ordning men i år fick vi stå var vi ville. Alla har sina favvoplatser i de olika salarna så det är nästan som om vi är utplacerade varje klass i alla fall haha.

Stången gick fint, dags att ta sig mot center. Där var jag som mest nervös för det är där jag känner mig osäker. Ms Era's övningar är så långsamma och med så mycket kontroll och balans att det kan antingen vara flawless eller gå helt åt skogen. Och för första gången på en vecka så kände jag att jag nailade balanserna osv, vart sååå tacksam! När vi sedan gick vidare till hoppen så var allt jag tänkte att "du klarade det, nu är det bara att ha kul". Hopp är verkligen en av mina starka sidor, förmodligen efter all konståkning när jag var liten, så där var det bara att kötta ända tills slutet.

Vi hade lite tid över i slutet av klassen så vi gjorde lite roliga övningar på diagonalen och avslutade med fouettéer i mitten. Självklart fick jag göra dem helt ensam då jag är enda vänstersnurraren haha. Nervöööst. 

Jag har nog aldrig känt mig så lättad i hela mitt liv som efter den klassen. Så fort det var över så var jag nära att gråta, det var helt sjukt. Ni vet, när man har varit spänd över något så länge och helt plötsligt bara... Släpper det. Så kändes det, allt bara släpptes. Jag vart helt sjukt, hade lätt kunnat gå hem och sova för att vakna upp nästa dag haha, det kändes som om jag hade gjort slut på all energi för hela dagen. Men åh vad glad jag var att det gick så bra!

Dagen efter hade vi Ms Corkle på balettklassen och under första övningen gick hon fram till mig för att säga vilket bra jobb jag gjorde igår och hur vackert jag dansade. I den stunden betydde det verkligen allt, jag vart så utmattad den tisdagmorgonen att jag inte visste hur jag skulle orka med, men det gav mig energi för resten av dagen innan vi äntligen fick ledigt för thanksgiving.

Sitter just nu i soffan, lyssnar på Ed Sheeran (LOVE), äter baguetten som jag precis sprang ner till mataffären iklädd pyjamas och birkenstocks för att köpa, och laddar inför audition. LIVET. Har ni någon gång känt att ni önskar att tiden kunde bara stanna NU så att du kan leva just det här året om och om igen, för resten av ditt liv? Så känner jag nu. Det blir inte bättre än såhär. 

Men anyways, god morgon! Det har varit en intensiv vecka med två riktigt kassa klasser för min del (PANIK då vår balett assessment är på MÅNDAG). Så blev jag råsjuk i torsdags och tvingades stanna hemma för att sedan kämpa mig igenom fredagen. Borde kanske egentligen inte gått till skolan igår då jag kände mig fett yr och utmattad största delen av tiden hehe men det är bara no way att jag går fyra dagar utan klass för att sedan gå rakt till vår assessment. Big no no. Sen fick jag reda på att jag har rep från 12:30-17:30 både lördag och söndag weyyyy så det blir en utvikande helg! Ehm. Japp. Kommer idag missa största delen av repet pga en audition, mer detaljer får ni höra senare :))

Kylan har VERKLIGEN kommit till NY det senaste, hjälpes alltså!!! Minns att det var samma förra året, man blir förvånad över hur länge sommaren stannar sen ba BAEM och så FRYSER MAN IHJÄL. Som om hösten inte finns. Inte så att jag saknar Sveriges gråa och regniga höst men ändå. Det är lite fascinerande!

Aww, brände precis min baguette i brödrosten. Sorgen är stor. Ska nu återgå till min auditionuppladdning hehe, önska mig lycka till!

Förra veckan hade vi vår första assessment, nämligen partnering. Mest kaosartade assessmenten jag någonsin vart på så jaa, får se hur det gick. Första terminen på Joffrey är alltid lite knasig för den är officiellt slut i januari, men en månad innan Nötknäpparen (alltså från och med denna veckan) så går vi in i "rehearsal mode", vilket innebär att vi bara har en balettklass på morgonen och sedan repetitioner resten av dagen istället för klasser som vanligt. Så de flesta av våra assessments kommer äga rum när vi kommer tillbaka efter jul, vet inte riktigt varför de bestämde att vi skulle ha partnering redan nu haha. Vi har vår balettassessment på måndag nästa vecka (ugghhhh 8:30 på en måndag??? TACK FÖR DEN DU) så nu är det bara att kötta inför det. Lite nervöst.

Under helgen som var fyllde Alex år och åkte därför till sin syster i Vermont för att fira, så återigen var det jag och katten :)) helt utmattad efter x antal timmars rep i fredags så tänkte jag få MASSOR med sömn. Men det tänkte inte mina grannar tydligen, de hade världens fest på g. Insåg nackdelen med att bo högst upp; alla som springer upp och ner till vår rooftop/ står och skriker där uppe. Trodde seriöst att jag skulle se någon människa flyga ner utanför mitt fönster då jag kände lite spontant att fylla och tak inte alltid är den bästa idén, men men. Stackars Rebecka som låg i säng vid 22 hölls vaken till två på natten och planerade en passivt aggressiv note i mitt huvud att skriva till grannarna lol. Var inte på fullt lika dåligt humör när jag vaknade så jag bangade den där lappen.

I lördags kollade jag på en show med min kompis (ofrivilligt faktiskt, det är en del av vår final i critical analysis) och sedan åkte jag hem till henne på EHS, där jag bodde förra året. Hängde med massa kompisar och kom hem alldeles för sent, men repet på söndag började inte förrän 14:00 så det var lugnt. Hängde på skolan i fyra timmar på en söndag (KUL :))))))) och åkte sedan hem för att träffa en kompis. Lyckad helg japp!

Ska nu försöka få massa timmars sömn FOR REALZ den här gången. Natti!

Vaknade precis upp efter lite för få timmars sömn, men man kan inte få allt här i världen. Idag ska jag bara runt och springa ärenden dock, livet förändras verkligen när man har repetition på söndagar, som annars är dagen för tvätt, mathandling och dylikt. Men jag klagar inte!

Alla i min klass har typ lite mental breakdowns just nu, tror vi börjar komma såpass långt in på terminen att folk är utmattade och behöver lite ledigt. Jag var själv där förra veckan, en av mina lärare ba jag vill inte rota i ditt privatliv eller nåt men.... Är allt verkligen okej? Haha ja, Ms Liz, jag är mentalt stabil. Jag har mina tvivlande stunder ibland, men jag mår bra. Promise. 

Denna veckan har däremot varit sååå bra för mig! Hade de två bästa klasserna på hela terminen och det känns som om allt börjar klicka. Är så tacksam. Det finns inget likt känslan av framsteg. Men det kostar mycket, det gör det.

Foten mår också så mycket bättre! Tacksam. Men nu när vi går in i intensiva repetitioner för Nötknäpparen så blir jag lite orolig över hur många timmar på tå som den vill klara av, men så länge som jag lyssnar på min kropp så ska det gå bra. Just nu är dock inte ankeln det jobbigaste, utan min hud har av någon konstig anledning blivit väldigt skör det senaste och.... Ja, man kan lugnt säga att skör hud och tåskor inte är någon bra kombo. Så mängden hud jag förlorat den senaste veckan är löjlig, tjenare vad ont det gör. Saltbadar varje kväll typ, men det hjälper ju knappast när man ska upp på tå och riva upp huden igen nästa dag. Det kanske beror på väderförändringen tänkte jag.... Eller vitaminbrist av något slag? Aja, hoppas hoppas hoppas att det hinner läka lite på min enda lediga dag!

Sorry för detaljerna, det där var väldigt äckligt. Som dansare är jag van vid dessa konversationer men jag insåg precis att det kanske inte är jättenormalt att snacka om hur man tappar hud. My apologies. 

Men nu ska jag strax springa iväg, puss!

Har vart extremt trött den här veckan och inte pallat städa, ehe. Men Oliver stortrivs när mitt rum är stökigt :))) tur att någon gör det i alla fall.

Men ja, i fredags var det ju halloween!!! Stor grej här i USA. Redan när jag kom hit i augusti fanns det halloweengrejer i butikerna och allting är pumpkinflavored. Ba what. Folk frågade varann för typ VECKOR SEDAN vad de ska vara på halloween? Jag liksom råimproviserade och fixade något samma dag haha. Så hela skolan klädde ut sig inför balettklassen, fett taggat!!! Jag bestämde mig då för att vara Batman. Billigaste kostymen i hela mitt liv, köpte ett linne för 2 dollar från Forever21 och klippte sönder det för att sy på min balettdräkt och som bälte. Använde en lång cardigan som mantel. Tadaaaaaa:
I'M FLYING :))) (Lisa lyckades ta denna bild på andra försöket haha, what)

GODNATT VÄNNER!

Massa rep gjorde att jag inte lämnade Joffrey förrän klockan 6 i fredags. Mina tjejkompisar gick ut för middag och mys men själv orkade jag inte göra annat än att sitta hemma med tvätt glass haha.

Lördag var en ganska produktiv dag för min del, åkte till Capezio för att köpa nya tåskor och insåg att vädret var så fint att jag passade på att promenera till Central Park som ligger alldeles i närheten. Central Park är verkligen på topplistan av favvodelar i NY, men livet har gått så himla mycket i ett att jag inte vart där en enda gång sen jag kom tillbaka i augusti?!?? Så det var på tiden. Och alltså åh, det kunde inte ha varit en vackrare dag för en promenad. Åkte senare till Target för veckans handling och spenderade sedan lördagskvällen hemma pga den uppkommande söndagsrepetitionen...

Så idag hade vi rep inför Nötknäpparen 14:00-18:00. Roligt sätt att spendera sin söndag... Men för att förbereda kroppen för vad som väntade så vaknade jag upp alldeles för tidigt för att ta morgonklass för Stuart Loungway på Peridance. Aahhhh, ÄLSKAR den klassen. Den är så annorlunda från vad jag får varje dag på Joffrey och ibland är det skönt att gå utanför Vaganovas ramar. Efter det åt jag lunch med Deanna ute i solen innan vi åkte till skolan för rep. Kändes som ett ganska värdelöst rep, men okej. De bestämde även att vi ska ha denna repetitionen varje söndag från och med nu, så.... Plus vår studio performance nästa lördag gör att jag från och med idag ska vara i skolan tre veckor i sträck utan en enda ledig dag. Woah. Brb crying.

Igår hade jag en grym partneringklass, blev parad ihop med en av nya killarna och kände ba nooo för jag har kollat på han innan och det har vart kaos.... Men av någon konstig anledning gick det asbra! Lite errors här och där men vi var en bra match.

Efter partneringklassen satt jag och snackade med killarna om hur gärna jag ville ta deras men's class så när jag ska lämna salen frågar Mr Andrej om jag vill stanna och jag ba EEHHH JAAA! Så igår tog jag killklassen haha, hade THE TIME OF MY LIFE. Bara massa stora hopp och piruetter, Giselle variation och coda ur Don Q och aahhhh. Stortrivdes. Många av killarna på Joffrey suger för skolan bara accepterar dem för att de är killar, så jag kände mig som en kung när jag sopade mattan där inne haha. Efter klassen kom alla och ba grymt jobbat, välkommen till familjen! osv, så roliga är de :)) önskar jag var kille alltså. For realz. Hade vart bättre som manlig dansare än kvinnlig, SEGT.

Blev även slaktad på contemporary klassen igår, vi sätter ihop ett nummer inför visningen 1a november där jag har ett solo. Vi har 3 kombos vi jobbat på och min uppgift var att göra kombo nr 3 till enbart floorwork, kombo nr 1 till enbart port de bras (armar och upper back) och sen sätta ihop alla tre genom att ta två steg från kombo 2, två steg från floorkombo 3 och två steg från armkombo 1 och hålla på så tills jag har gått igenom alla fraserna. Med andra ord ett JÄTTELÅNGT solo som är upp och ner och upp och ner på golvet HELA TIDEN. Alltså jag dör typ, i slutet har jag ingen kraft att ta mig upp igen, det är löjligt!!!! Och on top of that så valde han att sätta mitt solo SIST i vårt nummer så att vi går RAKT IN I den tredje kombon DIREKT EFTER mitt solo och alltså hjälpes. Det är Mosley's all over again, när jag fick det där 5 minuters solot i sista sekund. Varför får koreografer för sig att jag klarar av sånt?! I appreciate it men eehhh... Ni överskattar min förmåga lite granna hehe. 

Anyways, ska göra i ordning mig för tåskoklassen. Fokus. Here we go. Ha det g!

I fredags hade vi Lead Flower rehearsal tills 18:00. Låååång dag. Och åh, vi hade balettklass tillsammans med killarna på morgonen då Mr Andre var sjuk och det var såå roligt! Konståkaren inom mig vaknar till liv när killarna kör sina grande allegro (för icke balettisar eller icke fransktalande människor: stora hopp) och jag kan inte låta bli att utmana mig själv att hoppa i deras långsamma tempo. Se om jag kan hoppa lika högt som dem och göra mina doubletours :))

Men anyways, efter Flower rehearsal så åkte Deanna hem till mig och vi hade en riktig myskväll med middag och film, som slutade med att hon sov över. Vaknade därför till en riktig bananpannkaksbrunch innan Deanna skulle iväg till jobbet. Mhmmm. 

Sedan mötte jag och Alex upp med några kompisar innan vi åkte vidare till ett partaj. Personligen kände jag inte han som hostade festen, men han går på ABT och dansvärlden är så himla liten att jag kände typ hälften av personerna där så det var kul! Vi var i princip bara balettisar från ABT, Joffrey och Ellison såå... Snackade vi om något annat än dans hela kvällen? Typ inte. Var någon kille i rummet straight? Typ inte. Men det blev en fantastiskt lyckad kväll! Och lägenheten var typ den ballaste och mysigaste hipsterlägenheten jag nånsin sett, vill flytta in där typ nu. Så låg den i Brooklyn Heights också, ett av mina top tre favvoställen i hela stan ju?! Inte illa.

En annan sak som hände den här helgen var att the one and only Wendy Whelan gick i pension efter en storslagen karriär på 30 fantastiska år med New York City Ballet. En stor förebild verkligen.

Såå... Läkarbesöket igår. Svinnervöst. Fick en så sjukt duktig läkare! Han har jobbat med många professionella dansare innan, plus att hans fru även var dansare, så han förstår verkligen vad våra kroppar går igenom dag ut och dag in. Han brydde sig, tog tid att lyssna, ställa frågor, svara på frågor och förklara. Under det här besöket insåg jag även hur tacksam jag är över att vi läser anatomi i skolan haha, för en gångs skull fattade jag PRECIS vad läkaren snackar om då jag själv vet var muskler och senor fäster på benen. Klart att jag inte kände till ALLT då fotens anatomi är rätt komplicerad, men lite duktig kände jag mig allt. 

Halva jag vill inte gå till läkaren utan bara fortsätta ignorera smärtan och dansa vidare som om ingenting har hänt. Andra halvan vill veta vad som är fel och få det fixat. Hela jag är rädd inför vad "att få det fixat" egentligen innebär.

Jag föreställer mig såklart det värsta inför morgondagens undersökning. Föreställer mig själv hoppa därifrån i kryckor med ett besked om att jag inte får dansa på x antal veckor. Tanken på operation har även dykt upp i huvudet men den skjuter jag bort så fort som möjligt. Usch nej.

Jag tänker på allt som pågår i mitt liv just nu. När jag säger mitt liv syftar jag på dansen, det är mitt liv. Nötknäpparen och uppvisningen 1a november. Jag har blivit tilldelad solodelar inom både klassiskt och modernt inför uppvisningen, något som jag är extremt glad över. En ledande roll i Flowers samt Snow inför Nötknäpparen. Jag vet att det här bara är två små saker jämfört med hela den danskarriär jag hoppas på att få, men det är någonting som ändå gör att de känns så viktiga för mig. Det kommer nog helt och hållet från mig själv, det är sådan jag är. Ska jag göra något så ska jag göra det fullt ut och så bra jag bara kan. Inget annat är tillåtet. Nu fick jag de bättre rollerna i min klass. Det är ett förtroende jag måste bevisa att jag förtjänar. Men som det är nu förtjänar jag de inte ett dugg.

Jag tänker även på allt som pågår i mitt liv i framtiden. Det är nu det gäller, det här året är så viktigt för min framtid. Varenda missad klass är en förlust i kunskap, en förlust i växande och utvecklande som dansare. Och jag har inte råd med sånna förluster om jag ska klara mig i den här branschen, om jag ska kunna få ett jobb efter det här året. Om allt skall bli perfekt tills dess så har jag ingen tid att förlora just nu. Kan jag inte dansa på flera veckor så kommer jag få börja om på noll igen, och det har jag inte tid för.

Får panik av att tänka på det. Jag är lite av ett kontrollfreak när det kommer till mig själv, det kan jag erkänna. Så att hantera det här, något som är helt bortom min kontroll, är så känslomässigt uttömmande att det inte är sant.

Be gärna en bön för mig imorgon. Godnatt!

Söndagkväll och ännu en helg har gått. En mindre händelserik sådan för min del, men det satt mig bra. Det har varit en väldigt turbulent vecka av personliga skäl så jag behövde ta det lugnt för att samla krafter inför nästa skolvecka. Det är inte alltid helt enkelt och roligt nämligen.

Alex är hemma i Michigan den här helgen pga ett läkarbesök så jag är återigen ensam med katten! I fredags efter en alldeles lång Nötknäppar-repetition så åkte några kompisar hem till mig för ath ha en äkta myskväll med kladdkaka och glass. Minst sagt en lyckad kväll!

Vaknade sedan upp vid halv tolv på lördagen, visste inte att jag kunde sova så länge haha. Gjorde mest ingenting under hela dagen förutom några viktiga saker och massa oviktiga. Catchade upp på Revenge och bakade ännu en kladdis att ta med mig inför kvällen. Åkte sedan till mina kompisar på Upper East Side (för övrigt bara några nummer från där Serena van der Woodsen bor, för er GG-fans) för att fira Canadian Thanksgiving trots att ingen av oss är från Kanada! Det är lite av en tradition kan man säga. Såå mysigt att hänga med massa Joffrey-folk och nya människor, hade den roligaste kvällen på länge.

Har idag spenderat mesta av tiden med att bara skjuta upp saker jag borde göra. Har skypeat med Mami och haft krig med katten haha. Tvättar just nu mina balettights och skriver en inköpslista. Ska strax bege mig till Trader Joe's för att planera veckans mat wohooo. Är orolig över hur knökat det kommer vara eftersom att det är söndag och halva stadens befolkning får för sig att gå till Trader Joe's på söndagar... Eh. Det blir party. Eller krig. Förhoppningsvis party.

Igårkväll.

Solnedgång i mitt område.

Okej, ska a tag i mitt liv dessa sista timmar av dygnet. Ciao!

Morgonsol + kaffe. Mmmm.



Åt det här. Vet typ inte ens vad det är haha, någon sorts kakmilkshake. Själva borden vid café- och bardelen var formade så att man satt som inne i en cupcake, barstolarna såg ut som candy canes och det låg godiskulor i borden haha. 

"May each step you take be sweet" med godisbitar i golvet haha. Älskar det här stället.

Vaknade till regn nästa morgon. Träffade några kompisar i SOHO och åkte sedan till Upper East Side för att hänga med min kompis Shannon som jag lärde känna på ett dansläger förra sommaren. Hon flyttade previs in till stan från New Jersey för att plugga dans på Marymount Manhattan College, så nu är vi nära! Vi åt middag på TGIF och catchade up om allt möjligt. Sedan gick vi till den kända cupcake-ATM som ligger alldeles där hon bor.

Köpte en cookies & cream cupcake, svingod! Vanligtvis så tycker jag inte om bakelser här i USA då de är alldeles för sötade och fluffiga för min smak. Jag är mer för en mörk och chokladig hembakad kladdis liksom. Men åh vad god den här var! 

Söt miniatyrdekoration av butiken.

Så ah, det var en händelserik helg och inte mycket vila! Men det var kul. Behövde bli lite distraherad från vardagen :)

Har idag spenderat 8h i skolan med  sammanlagt endast en timme och 15 minuters paus. EH. Behöver jag säga att jag var död och hungrig när jag kom hem eller?

8:30-10:00 hade vi balett med Ms Era. Hon är extremt noga med teknik och placering på hennes klasser, så det finns nog inget bättre sätt att börja dagen. Man är liksom pretty much all set inför vad som helst haha.

Sedan åkte vi till Pearl Studios och hade Musical Theatre 10:30-12:00 med Matthew Prescott. Har aldrig riktigt gjort musical theatre innan, tagit någon workshop någon gång men that's it. Men alltså fy vad roligt det är! Vår lärare har själv varit med på Broadway i bland annat Phantom of the Operah så det är inspirerande att ha någon som vet vad han pratar om. Broadway handlar så mycket om utstrålning och självförtroende så det är självklart en utmaning för lilla svensken. Men jag får helt enkelt fejka det. Är lite nervös inför när vi kommer börja sjunga men det tar vi då haha...

Sedan åkte vi tillbaka till Joffrey för att ha Snow rehearsal 12:45-14:15. Jag var inte där på den senaste repetitionen då den krockade med en annan och just i fredags ansågs det viktigare att jag befann mig där istället. Såå jag hade en del att ta igen kan man säga, men jag har det rätt lätt att plocka upp steg så det var inga problem. Får sätta mig och skriva ner allt för att vara säker på att det fastnat i skallen.

Sedan hade vi en extra lead Flower rehearsal insatt 14:15-16:15. Så ingen paus där inte. Tror endast den repetitionen var för killarnas skull, de hade rätt dålig koll på vad som pågick. Repade även med en ny partner idag som var alldeles för kort för mig så det var ju kul... Nej man han var helt okej, till skillnad från resten av förstaklassarna.

Sedan hade vi critical analyses 16:15-17:15. Så ingen paus där heller haha... Flummigaste och tråkigaste klassen ever, men vi hade en vikarie idag så det var lite roligare än vanligt. Han verkade vara en fett intressant människa, jobbat med både Martha Graham och Merce Cunningham (för er vanliga människor är detta bara två random namn, men för dansare är detta namn på två av de fyra skaparna till vad som anses vara "grundteknikerna" inom modern dans. Så ganska ball, jaa.)

Efter det åkte jag förbi Trader Joe's, favvomataffären. Riktigt mycket folk dock; brukar alltid undvika att handla mat på helgerna för att det är helt knökat så jag tänkte att det är bättre att jag går på måndag efter skolan istället. Men boy, I was wrong. Fick stå i kö för att ens KOMMA IN i själva mataffären och sedan stå i en kö som snirklade igenom hela butiken (och fick dig att se massa varor som du bara MÅSTE köpa) innan jag ens kom fram till kassan. Behöver jag säga att den är populär eller? Värt det varje gång.

Anyways, nu sitter jag hemma. Har inte sett min rumskompis på flera dagar då hon stannar hos hennes pappa som hälsar på i stan. Så det är bara jag och katten. Ska se till att somna tidigt ikväll.

Godnatt!